Det som här kallas “nyhetsbrev” är egentligen ett månadsbrev som skickas ut lite oregelbundet, med tankar och reflektioner av olika slag. Vill du bli uppdaterad om nyheter som gäller Trunnagården skickar vi ut ett mail till intresserade cirka 4 gånger per år. Anmäl att du vill ha detta brev till ledningen@trunnagarden.se.
22/2 -23
En bok som har talat till mig på senare tid är Francis Schaeffers The Great Evangelical Disaster (Den stora evangeliska katastrofen). Den kom visserligen ut för länge sedan – 1984, samma år som Schaeffer dog – men när jag har läst den har jag upplevt att den talar direkt in i vår situation idag som evangelisk kristenhet. Och jag måste inkludera mig själv! Det finns alltför mycket kompromissande, alltför mycket försiktighet. Därmed inte sagt att vi ska gå ut och vara fördömande; Schaeffer betonar gång på gång vikten av att samtidigt stå för sanning och leva ut en äkta kärlek, både till trossyskon och till alla människor. Men vi måste stå för sanningen.
Jag vill ge några citat från början av boken (i egen översättning). Till att börja med hjälper Schaeffer oss att förstå hur våra samhällen (det gäller både USA och Västeuropa) har gått från att vara präglade av ett tänkande som ärvt mycket från den kristna tron till ett tänkande där man räknar bort Gud. Och detta får stora konsekvenser för hela samhället!
Reformationen innebar inte bara att evangeliet förkunnades klart och tydligt, den gav också en struktur åt hela samhället, inklusive politiken, människors världsbild och alla sidor av kulturen. I norra Europa och de länder som ärvde samma kultur, till exempel USA, innebar reformationen att bibelkunskapen växte enormt mycket och spred sig till alla nivåer i samhället. Det betyder inte att reformationen någonsin var en ”guldålder” eller att alla i dessa länder verkligen var kristna. Men tveklöst fördes många genom reformationen till Kristus, och Bibelns absoluta värden nådde ut till många i samhället. Den frihet som växte fram ur detta var enorm, och ändå ledde friheten inte till kaos, eftersom samhällets former byggde på en gemensam biblisk världsbild eller livssyn.
Men något har hänt under de senaste sextio åren. Den frihet som då var byggd på en biblisk världsbild och en kristen livssyn har nu blivit en autonom frihet, fri från alla begränsningar. Här har vi dagens tidsanda – människan ser sig som självständig, som sin egen gud, och sätter sig upp emot den kunskap och de moraliska och andliga sanningar som Gud har gett. Det är därför vi har moralisk kollaps på alla områden i livet. Den enorma frihet vi har åtnjutit har kopplats loss från sina kristna begränsningar och blivit en förstörelsens kraft som leder till kaos. Och när det händer finns det inte många alternativ. All moral blir relativ, lagen blir godtycklig och samhället börjar lösas upp. I individens och samhällets liv ersätts medkänsla med egenintresse. Som jag har påpekat i mina tidigare böcker uppstår lätt ett manipulerande auktoritetsstyre som fyller tomrummet, när minnet bleknar av den kristna världsbild som gav oss en frihet med biblisk form. Och då spelar det mycket liten roll om vi talar om ”höger” eller ”vänster”. Det är bara två vägar som leder till samma mål. Resultatet blir likadant. En elit, ett auktoritetsstyre, kommer att pressa form på samhället så att inte kaos uppstår – och de flesta kommer att acceptera detta styre.
. . . . .
Som evangeliska, bibeltroende kristna har vi haft svårt att förstå detta. Tidsandan i världen rullar på och hävdar sin självständighet. Allt vi håller kärt krossas under dess hjul. Kunde vi för sextio år sedan ha anat att miljontals ofödda barn skulle dödas här i vårt land? Eller att vi inte skulle ha yttrandefrihet när det gäller att tala om Gud och bibliska sanningar i den allmänna kommunala skolan? Eller att varje form av sexuell perversion skulle uppmuntras av underhållningsindustrin? Eller att äktenskapet skulle vara under attack, liksom att skaffa barn och ha familj? Med sorg måste vi erkänna att väldigt få kristna har förstått vilken strid vi står i. Väldigt få har vågat ställa sig emot den andemakt i världen som förstör vårt samhälle och den kristna världsbild som en gång formade vår nation.
Kristenheten har i stor utsträckning anpassat sig till det nya tänkandet, och det har också påverkat bibelsynen. Schaeffer förklarar med hjälp av bild: På en hög ås någonstans i Schweiz ligger snö sida vid sida, men när snön smälter rinner den ner åt två olika håll till två olika floddalar, och så småningom hamnar vattnet som låg samlad som snö på toppen av åsen i två olika hav hundra mil från varandra: Medelhavet respektive Nordsjön. Vad har detta med vår bibelsyn att göra? Jo:
Inom den evangeliska kristenheten finns det ett växande antal som håller på att anpassa sin syn på Bibelns ofelbarhet på ett sätt som helt underminerar Skriftens auktoritet. Men detta sker på mycket subtila sätt. Liksom snön på åsen ligger sida vid sida, tycks den nya synen på Bibelns auktoritet inte ligga så långt ifrån vad evangeliska kristna alltid har trott, ända fram till vår tid. Men liksom snön på bergåsen kommer också det nya synsättet, när det tillämpas konsekvent, att hamna hundra mil ifrån det gamla.
Det som vid första anblicken kan se ut som en obetydlig skillnad kommer till slut att göra all skillnad i världen. Det gör stor skillnad, som väntat, när det gäller teologi, lära och andliga frågor, men det gör också all skillnad i världen när det gäller det dagliga kristna livet och hur vi som kristna ska förhålla oss till världen omkring oss. Med andra ord: om vi kompromissar bort Bibelns fulla auktoritet kommer det med tiden att påverka vad det teologiskt innebär att vara en kristen och hur vi lever på alla det mänskliga livets områden.
. . . . .
Om inte Bibeln är utan fel, inte bara när den talar om frälsningen utan också när den talar om historien och världen, då har vi ingen grund som hjälper oss att svara på frågorna om universums existens och form och vad som gör människan speciell. Det finns då inte heller några absoluta moraliska lagar, ingen frälsningsvisshet, och nästa generation kristna kommer inte att ha något att stå på. Grunden kommer att försvinna för våra andliga och fysiska barn, så att de inte har något att bygga sin tro eller sina liv på.
Det Schaeffer talar om är alltså en anpassning till världens tänkande på olika områden:
Detta är den stora evangeliska katastrofen – den evangeliska världens misslyckande att stå för sanningen som sanning. Det finns bara ett ord för detta, nämligen anpassning: den evangeliska kristenheten har anpassat sig till tidsandan i världen. Man har för det första anpassat sig när det gäller Bibeln, så att många som kallar sig evangeliska har en försvagad syn på vad Bibeln är. De bekänner sig inte längre till allt som Bibeln undervisar, och som inte bara handlar om religiösa sanningar utan också sanningar när det gäller vetenskap, historia och moral. En del av detta är att många evangeliska sammanhang nu accepterar de historisk-kritiska metoderna när de studerar Bibeln. Kom ihåg att det var dessa metoder som bröt ner Bibelns auktoritet för den protestantiska kyrkan i Tyskland under 1800-talet och som har brutit ner bibeltron för liberalerna här i USA i början av 1900-talet. Vidare, för det andra, har man anpassat sig i många praktiska frågor, så att man inte ens tar tydlig ställning när det gäller liv och död.
Denna anpassning har kostat mycket, först genom att man förlorat Skriftens kraft att konfrontera tidsandan; och för det andra genom att samhället därmed har kunnat fortsätta förfalla. Så med tårar måste vi säga att det är denna evangeliska anpassning till tidsandan omkring oss, denna världens visdom, som gör att den evangeliska kristenheten inte längre är som ett salt mot förruttnelsen i vårt samhälle.
Må Gud hjälpa oss att vara salt mot förruttnelsen i vår tid!
Björn Nissen